– Det var bra diskussioner hela dagen där vi pratade om vårt upplägg med särskilda boenden, om det palliativa registret i Sverige och även hur utbildningen ser ut för de som jobbar inom hemtjänsten och äldrevården. Vi har fått till oss nu i efterhand att de tyckte det var ett väldigt bra besök och att höjdpunkten var just besöket hos oss under deras Sverigetour. Då får man ha i åtanke att de även besökte Karolinska Institutet och Socialstyrelsen, säger Jonas Bergström.
Olika bakgrunder men en gemensam agenda
Det mest glädjande med besöket var konstellationen från olika håll som slöts samman under en och samma agenda. Dels att det var olika personer från Capio på plats, dels att Camilla Ekeblom kunde presentera sin forskning gällande projektet tråd till mantel och att Dag Salaj, överläkare på Region Örebro, var med under dagen. Även Martin Dreilich, överläkare på ASiH Access Care och ordförande i svensk förening för palliativ medicin var närvarande och berättade om svenska palliativregistret.
– Det var roligt att vi kunde göra något gemensamt och den känslan fick nog alla som var med under dagen – att vi var sammansvetsade – vilket var kul att se och vara en del av, säger Jonas Bergström.
Skillnader länderna emellan
Jonas Bergström tror att en skillnad är dels uppdelningen man gör i USA vad som är vård i livets slut och vad som är palliativ vård. Enligt honom finns det något bra i det, men även lite förgreppsförvirring. Vad är egentligen övergången mellan tidig och sen palliativ vård, till exempel?
– Delegationen från Washington pratade om det vi kallar sen palliativ vård, vilket i deras benämning är ”end of life care.” Vi har lite olika definitioner kring detta. Jag tyckte även det var spännande att prata om vad man kan kräva och inte i form av vård. I Sverige kan du inte kräva vård, men i USA är det en helt annan syn. Du kan kräva vård men sen får du själv betala. Det är stora skillnader där vi kan lära av varandra, fortsätter Jonas Bergström.
Jonas fortsätter att berätta om att det var stort att de bara ville komma och lyssna på vad vi i Sverige kan om palliativ vård. Det är nyttigt ibland att vi gör saker som andra är intresserade av. Läser man artiklar och läroböcker kommer mycket från USA – där vi tar rygg. Men egentligen så gör vi mycket i Sverige och är även väldigt proaktiva. Därför är det kul att vi faktiskt kan vara de som springer och andra får ta rygg på oss i stället.
– Jag tror det är viktigt att påpeka att vi inte alltid kan förstå varandra när vi diskuterar. Men vi kan alltid lära oss av varandra. Om man kan kräva vård till exempel, vad leder det till? Kan vi i Sverige lära oss något i det? Det vi alltid har gjort kanske inte alltid är den bästa lösningen. Därför är det inspirerande att få ett annat synsätt, fortsätter Jonas Bergström.
Projektet tråd till mantel har gett många spinnoffer
Huvudfokus under besöket var att presentera projektet tråd till mantel. Ett unikt samarbetsprojekt mellan regionfinansierad och kommunfinansierad vård, som sträcker sig över huvudmannagränser och bygger broar över de stuprör som i dag utgör hinder i vården av och omsorgen om de äldre. I projektet är Jonas Bergström högst delaktig, tillsammans med Linda Martinson som projektledare och Camilla Ekeblom som doktorand och sjuksköterska. Projektet har lett till många olika spinnoffer, vilket var förhoppningen från Hälso- och sjukvårdsförvaltningen som finansierar projektet.
– Det är så häftigt att vi på Capio är så snabbfotade. Det märks att vi har strukturer för att kunna springa på bollar lite fortare och kan göra lite mer än andra aktörer, säger Jonas Bergström.
Utöver besöket från Washington har en annan bra sak kommit ur projektet tråd till mantel – nämligen ett långt gånget projekt tillsammans med Betaniastiftelsen som mynnades ut efter att Jonas Bergström och Camilla Ekeblom var ute och pratade med omsorgspersonalen i ett tidigt skede.
– Vi fick till oss att många var rädda för att ta hand om döda kroppar och döende personer, vilket för oss var lite förvånande. Folk gick hem och grät och tyckte inte att de fått en bra förberedelse för detta. Vi började då gå igenom befintligt material i palliativa kunskapscentret men hittade ingenting. Vi insåg att det fanns en kunskapslucka och håller nu på att ta fram en digital utbildning på 45 minuter med uppföljande material. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen är med i ryggen även på detta projekt som kommer nå ut på nationell nivå och finnas på Betaniastiftelsens plattform, säger Jonas Bergström.
Feedback på projektet efter 3 månader
Projektet tråd till mantel har nu pågått i över 3 månader och feedbacken har varit väldigt bra. Många känner att de har fått både mer kunskap och nya insikter.
– Våra workshops är baserat på olika ämnen inom palliativ vård. Vi tar upp teori men försöker få med mycket praktiskt också. Om vi till exempel tar upp frågan ”hur gör ni när ni märker att någon har svårt att andas?” så säger personalen svaret, och då kan vi koppla det till teorin vilket stärker känslan att man gör rätt, säger Jonas Bergström.
En viktig del i projektet är att få ihop hela teamet. Det är allt ifrån undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, arbetsterapeuter och fysioterapeuter som ska svetsas samman och träffas för att prata om det gemensamma arbetet.
– Omvårdnadspersonalen träffar ju inte läkare lika ofta, men det är omvårdnadspersonalen som jobbar närmast patienterna varje dag och genom dom får man mer information om patienten. Den feedbacken som omvårdnadspersonalen kan ge en läkare har stora effekter och stärker även teamet. Läkare får större förståelse för de som jobbar närmast omsorgen och den förståelsen ger också omvårdnadspersonalen en känsla av att det dom gör och ser är otroligt viktigt, avslutar Jonas Bergström.
