”Den gamla kvinnan är klädd i svart fotsid dräkt, hijab och bär munskydd. Jag ler mot henne och försöker förmedla min respekt med något mellan en nickning och en bugning men är inte säker på att jag får kontakt. Min kollega som bett om hjälp tolkar hennes arabiska till engelska åt mig. När vi kommit fram till en vårdplan tar kvinnan mina händer i sina och när jag lite förvånat ler och ser henne i ögonen kysser hon mig på båda kinderna.”
Margareta Danelius arbetar tillsammans med Läkare Utan Gränser (MSF) i Bekaa i Libanon som medicinskt ansvarig för arbetet med kroniska sjukdomar på två kliniker. På klinikerna bedrivs även barnhälsovård, vård för psykisk ohälsa och obstetrik. I Libanon finns 1,5 miljoner flyktingar, främst från Syrien och Palestina. Med tilltagande krisläge i landet är behovet av humanitär hjälp även för den egna befolkningen stort. Margaretas arbete är indelat i två delar: att bedriva det dagliga arbetet och att bedriva utvecklingsarbete.
– Min dagliga uppgift är att vara en sorts ”bakjour” åt de lokalanställda läkarna när de behöver hjälp med bedömning och behandling av patienter. Ingen ska behöva stå ensam med beslut om att remittera patienter vidare till undersökningar, specialister och sjukhus. Jag hjälper också till att förmedla kontakt med vår sjuksköterska som hanterar remisserna som vi skickar och behöver förankra kostnader och betalningsansvar med min närmaste chef, säger Margareta.
Tillsammans med Läkare Utan Gränsers folkhälsoarbetare som är på plats i byar och flyktingläger hjälps de åt med att bedriva uppsökande hälsoarbete, bedöma behov av sjukvård och göra hembesök hos patienter som inte kan ta sig till klinikerna. Samarbetet mellan barnläkare, barnmorskor och psykologer är väldigt viktigt när det gäller patienter med kroniska sjukdomar.
– Utvecklingsarbetet i vårt projekt handlar just nu för min del mycket om att etablera samarbete med libanesiska vårdcentraler, så att patienter som är i ett stabilt skede kan få den fortsatta hjälp de behöver och våra resurser kan gå till dem som behöver dem mest. Vårdcentralerna behöver utbildning, läkemedel och tillgång till konsultationer samt möjlighet att återremittera patienter till oss, berättar Margareta.
Varför engagera sig för Läkare Utan Gränser?
Enligt Margareta var det ett enkelt beslut när hon valde att engagera sig för Läkare Utan Gränser.
– Jag tror att varje människas uppgift i livet är att göra det hon kan för att göra världen bättre utifrån sina specifika förutsättningar. För många är det en tillräckligt tuff uppgift att ta hand om sig själv. För andra är det nära och kära som man behöver fokusera på. Många gör sitt utifrån sina speciella kompetenser och i sitt yrke. Och för oss alla varierar våra möjligheter med livets olika skeden, säger Margareta.
I våras ingick Capio och Läkare Utan Gränser ett partnerskap och då blev det självklart för Margareta att påbörja processen att kunna åka på ett uppdrag. Efter en gedigen rekryteringsprocess som och en utbildning på Karolinska Institutet var Margareta redo för sitt uppdrag och hon har hittills inte ångrat sitt beslut.
– Jag är i ett skede av livet där jag har möjlighet, kapacitet och kompetenser som räcker till lite mer än det som har kommit att bli min vardag både socialt och professionellt. Jag har länge ägnat mig åt humanitärt arbete vid sidan om mitt arbete men kände i höstas att tiden var mogen för att mer omfattande engagemang. Oroligheterna i världen väckte en längtan hos mig att få bidra i sammanhang där behovet är som störst, säger Margareta.
En vanlig dag på jobbet
”Solen skiner på bergen i väst medan de i öst fortfarande ligger i skugga. Vi omges av fält i ockra med bulliga gröna träd och spetsiga cypresser omväxlande med byar av låga stenhus med platta tak. Bekaadalen är smärtsamt vacker när vi kör från gästhuset där vi bor till våra kliniker tidigt på morgonen. Smärtsamt – för att jag vet att tusen och åter tusen flyktingar passerar bergen och att den paradisiska dalen rymmer mer än 150 flyktingläger.”
Vid klockan 8 anländer Margareta till kliniken. Patienterna köar utanför. Hon dricker starkt kaffe tillsammans med sina medarbetare innan arbetet sätter i gång. Läkare, sjuksköterskor, psykologer och barnmorskor tar emot patienter. Undervisning av patienter avseende livsstil, hälsa och sjukdomar pågår i ett rum. Ljudet från ”Tom och Jerry” som ständigt visas på TV-skärmen för alla väntande barn är en märklig fond av ljud till alla livsöden som spelas upp i mottagningsrummen.
– Ungefär hälften av våra patienter kommer från flyktinglägren. Den andra hälften är libaneser som saknar tillgång till sjukvård på grund av ekonomisk och politisk kris. Våra folkhälsoarbetare som är på plats i lägren och byarna guidar patienterna till vår mottagning. Från flyktinglägren ordnar vi transporter tre gånger varje dag. En gång i månaden gör vi hembesök hos patienter som inte kan ta sig till kliniken, säger Margareta.
Telefonen ringer ständigt. Det är medarbetarna som behöver hjälp med medicinska beslut och etiska frågor. Margareta förflyttar sig mellan rummen och träffar patienterna om hon kan.
– Om läkare och patient är på vår andra klinik eller på ett hembesök får vi lösa det per telefon. De vanliga medicinska resonemangen har en dimension till när resurserna är begränsade. Jag tar ansvarar för medicinska beslut om remittering till undersökningar, specialister och sjukhus och behöver sedan förankra att vi kan betala för patientens vård. Om inte kopplar jag in klinikens socialarbetare som undersöker om andra humanitära organisationer kan hjälpa till, berättar Margareta.
Senast klockan 15 måste Margareta lämna kliniken för att vara säker på att hon kan återvända ”hem” på ett säkert sätt innan mörkrets inbrott.
– Om allt går smidigt kan jag tillbringa ett par timmar på kontoret innan jag återvänder till gästhuset. Mailkorgen är full. Statistik och utfallsmått följs noga och behöver analyseras, återkopplas och leda till åtgärder för att säkra att vi gör det bästa för de flesta, med de resurser vi har, avslutar Margareta Danelius.
Den här veckan kan du följa Capio samarbete med Läkare Utan Gränser på vårt Instagramkonto @LifeatCapio
